Tre polarhundar & en äventyrsflicka

Hejsan! Som vanligt så var det länge sen jag skrev här i bloggen! Får verkligen försöka att skärpa mig, vill ju inte att ni slutar att läsa min blogg ^.^

Idag har det bara vart lugnt. Ozzy kom idag, en samojed hane som jag passar. Vi har väl inte hunnit göra så mycket äventyr med honom än, då han kom så sent. Vi har tagit oss en lång härlig kvällspromenad iallafall, hundarna tyckte att det var roligt iallafall, vi hitta massa katter som var spännande och mycket roliga lukter, fåren var riktigt spännande tyckte alla förutom lilla Alva  

Så för några veckor sen så var det så varmt att jag tog med mig Theo ut på framsidan, (det var skugga och svalt där) lät dörren vara öppen för att få in lite luft Alva fick vara kopplad och Geisha låg inne och sov, Glimma stod vid dörren och bara titta på mig och Theo när vi lekte. Efter en stund så titta jag bak mot dörren (jag satt med ryggen mot dörren) så stod inte Glimma kvar, inget märkvärdigt med de. 

Men så skulle jag gå in och hämta vatten och såg henne ingenstanns, "hmm hon hade ju inte gott förbi mig och Theo så vart kan hon vara" tänkte jag. Jag gick ut på framsidan där jag och Theo satt, jag kolla runt för att se om jag såg henne. Vad hittar jag i rabbaten? Jo en liten vit lurvig Glimma JÄTTE nöjd med sitt lilla ställe hon hittat ^^ Hon är ju bara för söt. Jag fick ju förstås jätte bråttom att hämta kameran, som tur var så hann jag ta en bild  Men hon låg kvar där länge och njöt, ja hade inte behövt skynda mig

Nu ska jag gå och mysa lite med dom trötta flåsande vovvarna  

Hejsvejs så länge

Lilla Glimmsan ligger och myser i vår rabbat

Gud vilken underbar dag  Vintersolen skiner på en klarblå himmel å snön lyser gnistrande vit, ser ut som små vackra kristaller som lyser i snön  Idag blir det att gå en lång härlig promenad tills solen går ner 

Geisha åkte iväg igår för att paras och får stanna kvar tills på fredag, det blev parning direkt men för säkerhetens skulle fick hon stanna lite längre, så nu nio veckor frammåt kommer de små valpar En han valp ska få bli kvar hos sin mamma hos mig LÄNGTAR SÅÅÅÅ MYCKET! Men men får gå å klä på Theo nu och gå ut Hörs när solen inte är framme

Vackraste Alva, Geisha och Glimma tittar ut över den snötäckta älven!

Jag bor på världens topp, 2400 meter närmare himlen. Eller kanske inte, men man kan ju alltid drömma. I mina berg och skogar, när vintern äntligen räddar mig från en evig höst, kvicknar världen till liv igen och jag mins varför jag är här. Jag är en av min mammas döttrar som fullkomlig älskar vargar & polarhundar, och när jag släpper lös mina hundar på vinter, älskar jag att se de återuppväcka världen. I dem ser jag min egen rastlösa själ. Laddade med en aptit på äventyr ger de sig av utan att tveka. Det är ren kraft. När jag ser dom springa fritt tänker jag på de första vargarna som var Sveriges sanna pionjärer.

Historierna vi hör om hur vildmarken erövrades är lögner. Dragets historia skrevs av hundarna. Vid sidan av nybyggarnas fotspår fanns ett tassavtryck. Människor kom allt längre Västerut för att göra anspråk på vildmarken. Men det mötte en styrka som inte kunde kuvas. Vargar. Polarhunden. Nybyggarna kallade dem parasiter som skövlade marken och tog deras hjordar. De kunde inte tämja dom, så det förgjorde dom. Isolerade och hungriga, blev de nästan utplånade från jorden. Ibland när ljuset försvinner dröjer en efterbild kvar ett ögonblick. Vargar är en efterbild av vildmarken. Inte bättre än spöken, knappt där alls. Ingen ville ha dom. Inte bönder, inte stadsbor. Det är deras öde. Låt dom försvinna med alla nollor, enstöringar, och reliker från vildmarken som ingen bryr sig om längre. Som tur är överlevde några vargar, undangömda i bergen. Vi måste skydda dom, för de är hoppet om att levande minne, av löftet Sverige än gång var. Och kan bli igen.

Min vackra Alva på bilden

Jag verkligen älskar när det snöar så här  Nästan som snöstorm  JÄTTE mycket snö som bara kastas ner mot backen  Det bara vräker ner

Jag tog mig en promenad med hundarna helt dött på folk  Det var bara jag, hundarna och snöfallet  Det var så tyst, det ända man hörde var hundarnas andetag och knastrandet i snön när man gick, helt underbart. Kan verkligen inte beskriva hur mycket jag älskar när det snöar rejält ! Jag blir så glad, skulle kunna vara ute tills det slutar snöa. Bara gå och gå och gå, inte veta vart jag skulle, hitta nya väger bara för att få vara ute i snöfallet! Det är som vackra kristaller som faller ner från den mörka himlen. Hoppas på en tyst morgonpromenad med nyfallen snö i skogen. Snön är min stora passion , lyckan av knaster under fötterna är helt underbart kan verkligen inte beskriva med ord, det går bara inte!

Jag och hundarna i snöfallet idag

Hade en riktigt glad och nöjd Glimma när jag kom hem ^^ Hon var så mallig mot det andra två så det stod härliga till ^^ Hon hade ju vart med mamma på hundsim och badat med Curry medans de andra två fick ligga kvar hemma  Geisha och Alva titta nyfiket på när jag massera och stretcha Glimma, Glimma låg bara och mös ^^ Geisha och Alva fick jag stimulera på annat sätt när jag kom hem ^^ Någon gång ska dom också få följa med på simmning ^^ Det är ju såå bra ! Nu ligger alla tre hundarna helt utslagna på golvet ! Dröjer väl inte länge innan dom e pigga och allärta   Bjuder på lite bilder från idag när Geisha kämpar för att få ut maten ur aktiveringsbollen 

Geisha kämpar för fullt för att få ut maten

Hon var JÄTTE duktig